sockerbullen

Idag när jag kom för att hämta storebror på dagis såg det ut som om hela skogen kring dagis var i brand. Det kom tunga rökmoln från skogen och fullt med bilar stod parkerade och dess passagerare stod och fotograferade rakt in i, vad jag trodde då, skogen.

Väl inne på dagis blev jag informerad om att det skett en olycka med en lastbil på den stora vägen nedanför dagis (ingen väg som barnen är i närheten av men de kan se rakt ner på den från sin lilla stuga i skogen). Polisen hade ring till personalen och bett dem att hålla barnen inomhus på grund ut av den brinnande gasolen som olyckan framkallat.

Vi hämtningen kom storebror direkt fram till mig ( hör inte till vanligheten) och informerade mig om vad som hänt. Hela eftermiddagen bestod sedan av frågor om olyckor, om någon blivit skadad, om de skulle krocka på vår väg vid huset mm. Barn blir ibland så mycket mer påverkade av det som händer omkring oss eftersom de själva ibland har svårt att finna förklaringar till det som skett. När de väl blivit lugnade så kan de komma på de mest underbara ideérna som förslag på vad, hur och varför.

Söte storebror!  (sagt i bilen på väg hem från dagis) Förr i tiden när man inte hade mjöl så kunde man inte göra pannkakor. Då tog man en motorsåg(den fanns naturligtvis) och sågade ner träden. Av träden fick man mjöl och hällde man ner lite kåda där så blev det nästan som pannkakor.