sockerbullen

Vad trevligt det kan vara att få besök av farmor och farfar (i år fyller de båda 80 år), snällare människor får man leta efter. De är intresserade av vårt liv, tittade runt i vårt hus, pratade med barnen och stördes inte när barnen skrek och tjoade precis som barn gör. De var väldigt tacksamma för att de fick komma hit och tyckte att det var så trevligt. De åt, drack och småpratade med oss hela kvällen. Mycket trevligt!

Min "gammelfarmor" var 16 år när hon fick min farfar. Han är född på ålderdomshemmet i Tryde för där var hans mormor föreståndare. Han blev direkt lämnad till en fosterfamilj eftersom det ansågs skammligt att föda barn i så unga år och att hon sedan dessutom var ogift gjorde  inte saken bättre. Farfar växte upp i olika fosterfamiljer. I en fosterfamilj blev han slagen med spiskroken när han inte lyssnade som liten 1-åring och klättrade på spisen, ärret på hakan efter detta finns fortfarande kvar. När han fyllde 8 år kom han till Råbyholm (barnhem) i Lund, där bodde han tills han började arbeta som verktygsmästare vid 14 års ålder!!!.

Något ont om sin barndom har jag aldrig hört honom säga och vad jag vet så har han aldrig varit elak och dum mot varken sin fru eller sina barn. Någon i alla dessa fosterfamiljer måste ha gjort honom gott, dessutom trivdes han bra på barnhemmet ( han kunde knappast jämföra med något annat) Kontakten med sin mor återupptogs senare i hans liv, dock har han aldrig bott tillsammans med henne.

Historia måste förmedlas vidare så att vi vet var vi kommer ifrån. Lyssna och ta till er vad den äldre generationen har att dela med sig av, det ger en så mycket.

Jag för det vidare...


Farfar Nisse, pappas bror Peter och farmor Ulla