Konsten att lyssna
Att lyssna och göra som någon ber om eller som man blir tillsagd att göra, det är inte någon av min snart 5-årige sons starkaste egenskaper ( kanske ingen annan 5-åring heller) Ibland känns det som om man ska bli tokig! Jag upprepar förmaningar och annat i ett och i ett hela dagarna. Allt måste sägas om och om igen...OTROLIGT!
Jag har lärt mig att när man pratar med barn så ska man utelämna ordet inte ur sina meningar, för de hör ändå inte detta lilla ord. Det är viktigt att barnen vid en förmaning eller tillsägelse får upprepa det man har sagt så att man vet att de har tagit in det. Låter kanske jobbigt, men har man sedan en 1-åring som är precis överallt och ingenstans så gäller det att man försäker hitta ett system som fungerar. Men som med alla system med småbarn så får man snart hitta på något nytt när nästa fas är på gång och ska genomlidas =) den med.
Hujedamej, vad jag skriver under på detta!
Hur var det nu; ingen regel utan undantag... Nya regler införs, som snart omprövas för att de inte varit vattentäta, för att någon utvecklats eller situationen förändrats.
Och ändå tjatar jag, dagarna i ända, trots att jag vet att bara hälften går in. Om jag bara tjatade hälften så mycket, borde då inte ALLT gå in!?