sockerbullen

För en tid sedan när jag och min mamma skulle göra ett av våra besök på, det välbesökta varuhuset som säljer möbler och annat till en billig peng men som man alltid blir lika förbannad på när man på kvällen ligger där och ska försöka skruva ihop fanskapet, såg vi på väg mot ingången en man som stod utanför och sålde ALUMA.

På väg mot ingången jagades vi att det ständigt dåliga samvetet att man nästan aldrig köper tidningen för att man faktiskt aldrig har pengar i börsen förutom på VISA-kortet ( där de också försvinner snabbt). Vi stannade och började skrammla och skrammla fram de mynten vi hade, jag vände åter och hämtade kundvagnsfemman i bilen.

Vi fick ihop det vi skulle och jag går glatt fram till mannen och berättar att jag vill köpa en tidning av honom.

-Tack snälla för att du vill köpa en tidning av mig

- Klart vi ska, kan man hjälpa till så borde man...bla...bla

- Det blir 40 kronor då

-FAN!! Hrrmm, jag har bara 30 kronor, kostade den inte 30 kr innan

-Jo, men vi har höjt priset

- Jag är ledsen men då har jag inte pengar

-Nähä, äh ta den du ändå, jag klarar mig.

-Tack så mycket! Jag ska skynda mig ut och ge dig resten.

 Något generad går jag därifrån. Det är inte varje dag man prutar med en uteliggar.

När vi kommer ut efter vår shopping är han inte kvar.