Tiderna förändras
Hade idag en trevlig eftermiddag med en vän och henne två söta barn. Roligt att se hur man i början av "träffen" sitter ner och pratar lugnt och fint. När det sedan börjar rycka i de små barnens ben och de inte alls vill sitta och lyssna på oss längre så förflyttar man sig från stolar vid matbord till soffan. Under samtalets gång är det alltid någon av oss som får springa och kolla barnen för att någon gnäller eller bara är misstänktsamt tyst. Vi fortsätter att prata och efter ett tag märker man att vi båda sitter på golvet med händerna fulla av leksaker, allt för att aktivera de små.
Men visst är det härligt?! Småbarnsmammor måste vara några av de mest effektiva människorna som finns. Säg vad vi inte kan göra samtidigt som vi gör något annat (förstår ni?)
Idag åt jag köttbullar med potatis, sås och lingon (stående) samtidigt som jag gjorde en äppelpaj, Viggo fick mat och jag torkade upp det han spottade ut mellan varven samt att Storebror spillde ut vatten som skulle torkas upp det med. F-n med ett jobb som detta och utan övertidsersättning få jag nog gå i pension tidigt =)
Så sant, så sant.
Jag har funnit mig själv i de djupaste diskussionerna med nadra föräldrar just på golvet eller kravlandes efter barn eller leksak.
Under vår restaurangmåltid skickade mina föräldrar (barnvakt hemma hos oss) ett sms och frågade efter fjärrkontrollen till tvn. Vi kunde inte heller säga var den kunde vara, även efter att ha gett tio förslag.
Väl hemma hittade jag den direkt - på GOLVET, mellan
mamma och pappa... "Vi är gamla, vi har slutat titta på golvet, sa pappa med ett leende.
Det där stämmer nog, jag ser ALLT som ligger på golvet. Och där ligger det MYCKET - och där tillbringar jag mycket tid.
Tack igen för igår, du ärligt krassa och samtidigt ödmjuka vän!