Välja ut, följa och sen inte mer
Igår kväll när jag satt vid dator för att skriva till skolan började jag ännu en gång titta igenom de bloggar jag följer nästan dagligen. När man väl har börjat läsa och följa någon annans liv så kan man ju knappt sluta, det blir nästan som ett gift. På nästan varje blogg har "bloggaren" länkat de till de bloggar som han/hon läser och klickar man sedan vidare på dessa och sedan vidare och sedan vidare....
Nu ska jag hålla mig till de bloggar jag för tillfälligt följer och inte mer. Tiden bara springer iväg när man sitter och läser om någons liv. Jag blir väldigt imponerad av den öppenhet som många har när de skriver.
Många gånger fastnar jag hos de unga tonårstjejerna som tycker att livet är pest och som inte känner någon livsglädje. Tragiskt! Nyttigt att läsa, synd att inte deras föräldrar läser vad de skriver, de skulle förstå varandra så mycket bättre då.
Med glädje läser jag om det unga paret som vid 15-års ålder blivit föräldrar och som är så omtänksamma om sin lilla dotter. Där får många för sina fördomar, fast klart alla är ju långt ifrån mogna till att bli föräldrar vid 15-års ålder. Men ibland händer det och det är skönt att läsa att det just nu går bra.
Småbarnsföräldrarna. Alltid lika roligt att läsa. Tänk, vi lever ju nästan samma liv!
Lärarna. Intressant!
Inredningsbloggarna,.Kul!
Bröllopsbloggarna. Jag är gift men förundras fortfarande över den hysteri, självupptagelse, önskan om det perfekta bröllopet och de kopiösa mängder med pengar som man spenderar. Undrar ibland för mig själv, var är KÄRLEKEN! Förhoppningsvis någonstans som om inte förr visar sig på den stora dagen.
De olyckliga. (som verkar att finna någon tröst i att få skriva av sig, positivt) Sjukdomar, olycka, orättvisa, skiljsmässor, ledsamhet och mycket mer.
Nu tillbaka till livet som småbarnsmamma och studerande. Barnen vill ha frukost och jag vill ha mitt te. Storebror ska till dagis, Viggo och jag ska ut och gå om det nu kan låta bli att regna, Röjning av hemmet, plugga, middag, Storebror ska med mannen på fotbollsträning och Viggo ska med mig på handledning i skolan......
och så fortsätter mitt liv.
Nu ska jag hålla mig till de bloggar jag för tillfälligt följer och inte mer. Tiden bara springer iväg när man sitter och läser om någons liv. Jag blir väldigt imponerad av den öppenhet som många har när de skriver.
Många gånger fastnar jag hos de unga tonårstjejerna som tycker att livet är pest och som inte känner någon livsglädje. Tragiskt! Nyttigt att läsa, synd att inte deras föräldrar läser vad de skriver, de skulle förstå varandra så mycket bättre då.
Med glädje läser jag om det unga paret som vid 15-års ålder blivit föräldrar och som är så omtänksamma om sin lilla dotter. Där får många för sina fördomar, fast klart alla är ju långt ifrån mogna till att bli föräldrar vid 15-års ålder. Men ibland händer det och det är skönt att läsa att det just nu går bra.
Småbarnsföräldrarna. Alltid lika roligt att läsa. Tänk, vi lever ju nästan samma liv!
Lärarna. Intressant!
Inredningsbloggarna,.Kul!
Bröllopsbloggarna. Jag är gift men förundras fortfarande över den hysteri, självupptagelse, önskan om det perfekta bröllopet och de kopiösa mängder med pengar som man spenderar. Undrar ibland för mig själv, var är KÄRLEKEN! Förhoppningsvis någonstans som om inte förr visar sig på den stora dagen.
De olyckliga. (som verkar att finna någon tröst i att få skriva av sig, positivt) Sjukdomar, olycka, orättvisa, skiljsmässor, ledsamhet och mycket mer.
Nu tillbaka till livet som småbarnsmamma och studerande. Barnen vill ha frukost och jag vill ha mitt te. Storebror ska till dagis, Viggo och jag ska ut och gå om det nu kan låta bli att regna, Röjning av hemmet, plugga, middag, Storebror ska med mannen på fotbollsträning och Viggo ska med mig på handledning i skolan......
och så fortsätter mitt liv.
Kommentarer
Trackback