sockerbullen

vi eller rättare sagt jag, glömde helt bort att det var maskerad. 4-åringen sprang glatt fram och ringde på dörren  och kalasbarnets mamma öppnade...utklädd till pirat...NEJ! Det var ett maskeradkalas, det får man inte glömma. Vi löste snabbt problemet, 4-åringen fick låna en "spiderman" kostym och för honom var kalaset räddat. Fast vilket är värst, att glömma bort att klä ut sig till en maskerad eller att komma utklädd och tro att det skulle vara maskerad?

Varför gör vi vuxna så stor skillnad mellan pojkar och flickor? Kalasbarnets lillasyster slog sig och tårarna sprutade. Stackars lilla flicka, hur gick det?, det är så synd om dig osv. Kalasbarnet  (pojke) slår sig en stund senare  (faktiskt lite värre än lillasyster) varpå hans mamma utbrister: Det var inte så farligt, du som är utklädd till "Batman" ska väl inte gråta, det gör inte "Batman". Kalasbarnet: Det gör väl lika ont fastän jag är "Batman"...bra sagt! Kanske en liten tankeställare.

Ikväll ska vi på 25-års kalas. Det är min bror som bjuder till kalas och vad jag vet så är det inte maskerad, om så skulle vara fallet har jag verkligen glömt bort det. När jag går bort vill jag klä upp mig och känna mig lite finare.

TV-tips: Kanal 4, I En annan del av Köping, tyvärr sista avsnittet i morgon söndag.

Ha en trevlig kväll!