sockerbullen

Nästan alltid är mina barn underbara. De bråkar och surar ibland men det gör ju vi vuxna också. Storebror ville idag cykla till dagis via skogen. Det går hur bra som helst eftersom vi bor vid skogen och dagis ligger i skogen. Han springer ut i hallen och tar på sig allt som behövs, väntar tålmodigt på mig och han den lille. Storebror frågar om han får gå ut och vänta, det är ok. När jag och han den lille kommer ut i hallen har storebror satt fram våra skor och lagt fram våra jackor...sötnos! Ibland känner man att man lyckad som uppfostrare tillika förälder för det måste ju betyda att när barnen är så där söta, rara och omtänksamma då har de lärt sig det av mamma och pappa. Det där hemska humöret och utbrotten som visar sig ibland måste komma någon helt annanstans ifrån.

Efter storebror var lämnade på dagis gick jag och han den lille en underbar promenad på 1h. Klockan 10 skulle vi hämta upp min mormor. Som jag skrivit innan fick min mormor en stroke den 19/12. Hon är förhållandevis bra, pratar bra, är klar i huvudet och kan gå. Mormor har alltid varit en pigg dam med mycket omkring sig. Nu känner hon sig ensam. Jag erbjöd mig att följa med henne och handla påskblommor (hon går inte ut själv). Sagt och gjort men oj vilken liten sur tant hon har blivit. Hälsar inte på sina nya grannar (hon sålde sitt hus i november och flyttade in i ett nybyggt seniorboende) är sur och tråkig. Har någon tips på hur vi ytterligare ska kunna pigga upp mormor? Tar tacksamt emot dessa.

Njut av våren den är kommen dock kommer inte sommarplantorna till mina blomsterlådor förrän i maj.