sockerbullen

Vår granne (man med fru som bor i en marklägenhet mitt emot vårt hus) är jobbig och dryg. När vi hade köpt huset och folk fick reda på var vi skulle bo fick vi kommentarer som:

- Åh, det är där ____ bor!
-Han är jobbig!
-Åh, han!

Nu är jag trött på denne "pelleredig" som ska prata med oss helst hela tiden när vi är ute i trädgård en. Det har hänt att han har ringt på för att  pratapratapratabalbalba! Han lägger sig i precis allting och ska kommentera allt vi gör. Han sitter med halvt nerdragen gardin i sitt kök och tittar på oss. Han är ovän med nästan alla i detta kvarter.

Mannen är med all säkerhet väldigt ensam, men om man nu söker uppmärksamhet och vänner så kanske man borde ta sig an detta på ett annat sätt.

Fortast möjligt ska vi sätta upp ett insynsskyddande staket, men då kanske han hänger sig över detta för att kunna prata.

Droppen var förra söndagen när jag efter en lång dag i trädgården (hade säkert pratat med honom redan 8 gånger denna dag) satte mig ner på vår uteplats för att läsa tidningen och dricka en kopp te. Då kommer han och ställer sig på gatan utanför och börjar prata, han är säkert 10 meter ifrån mig. Jag stirrade hela tiden ner i tidningen och ignorerade honom fullständigt, till slut gick han.

Jag försöker verkligen vara trevlig mot honom men snart smäller det.....grrrr!

Det är synd om de som är ensamma, det är synd om de som är ensamma.......osv ( måste upprepa detta för mig själv flera gånger om dagen)